Sjukledig = Tid = Lögn

Att vara sjuk är ju inte roligt. Enda trevliga är att man med gott samvete kan lata sig. Utom att nu när jag är sjuk så har jag dåligt samvete över att lata mig - detta p.g.a. så många saker som borde göras och de flesta av dom alltså skrivas. Att skriva en text som någon annan skall bedöma eller som man vill att andra ska få ett bra intryck av är inte direkt möjligt för mig i mitt snorfyllda huvud. Jag borde skriva så perkele men allt ligger liksom inlåst där nånstans mellan mina låsta öron och bakom min täppta näsa. Och om jag då i min frustration skulle vilja ge ur mig ett argt vrål så kan jag inte göra det heller eftersom halsen inte är medverkande i dagens läge heller.
SNIFF.
 Nu som jag skulle haft all tid i världen denna ena dag, så har jag inte kunna åstadkomma något. Tack snor, tack.

Nästa vecka skall spenderas först i Outokumpu (of all places) och resten av den i en mysteri-skog. Jag gråter redan inombords och hoppas lite i smyg på att jag skulle vara sjuk ännu i början av veckan så jag kunde ladda upp för skogstrippen. Men bara i smyg, och bara för att jag inte vill gå sönder.

Ohyfsat, jag vet.

Imorgon tänker jag däremot påriktigt försöka skriva. Manus. Och kanske vetenskapligt. Får se.

.. snoooor...

Regn

Att tala om väder är ju tråkigt (eller inte egentligen enligt mig) men jag måste påpeka några saker om regn.

Regn kan ju vara mysigt att titta på inifrån ett varmt hem.
Regn kan t.o.m. vara helt mysigt att vandra omkring i, men även detta förutsätter värme.
Regn blir man blöt av.
Regn är kanske minst trevligt då man skall gå till bussen på morgonen. På hösten. Ingen värme.

Hurrrrrrr.

Måndag och kvinnor

Jag har aldrig haft ett stort problem med måndagar. Visst är det ju synd att veckoslutet inte fortsätter i oändlighet, men det är inte måndagens fel.

Idag har jag dock haft en ovanligt måndagig måndag. Börjar med att skicka iväg en av kvinnorna i mitt liv till flygfältet, antagligen ser vi inte henne i Finland på ett år. Näst efter det flummade vi lite på jobbet och tog en extra sightseeing-runda på Backasgatan i morgonrusningen. Efter jobbet åt jag glass (det gjorde situationen bättre) med en annan av kvinnorna i mitt liv eftersom hon återvänder till det Brittiska öriket imorgon, henne ser vi inte i fosterlandet förrän i juletider.

På onsdag har jag nöjet att övernatta hos en tredje kvinna, hon är som tur inte påväg någonstans - annars kunde jag få kvinnobrist (?). Jag är glad över kvinnorna i mitt liv. Speciellt glad är jag att de inte är för många, utan passligt få och av ypperlig kvalitét. Dessa tre jag nämnt är dessutom från totalt olika episoder av mitt liv, men lustigt nog alla lika på något sätt. Det måste de ju vara om de orkar med mig.

Tur har jag ändå gubben och odjuren hemma, annars skulle den tickande klockan på väggen nog flugit ut för en stund sen. Tick. Tick. . hata tickande.


*hih* medan jag skrev det här fick jag meddelande av kvinnan som flög, hon har landat och lever.

Jag tycker om Ultra Bra. Det gör inte han som jag bor med.. synd.

Men här en låt på tal om kvinnor och vänner.