Att vara sjuk är ju inte roligt. Enda trevliga är att man med gott samvete kan lata sig. Utom att nu när jag är sjuk så har jag dåligt samvete över att lata mig - detta p.g.a. så många saker som borde göras och de flesta av dom alltså skrivas. Att skriva en text som någon annan skall bedöma eller som man vill att andra ska få ett bra intryck av är inte direkt möjligt för mig i mitt snorfyllda huvud. Jag borde skriva så perkele men allt ligger liksom inlåst där nånstans mellan mina låsta öron och bakom min täppta näsa. Och om jag då i min frustration skulle vilja ge ur mig ett argt vrål så kan jag inte göra det heller eftersom halsen inte är medverkande i dagens läge heller.
SNIFF.
Nu som jag skulle haft all tid i världen denna ena dag, så har jag inte kunna åstadkomma något. Tack snor, tack.
Nästa vecka skall spenderas först i Outokumpu (of all places) och resten av den i en mysteri-skog. Jag gråter redan inombords och hoppas lite i smyg på att jag skulle vara sjuk ännu i början av veckan så jag kunde ladda upp för skogstrippen. Men bara i smyg, och bara för att jag inte vill gå sönder.
Ohyfsat, jag vet.
Imorgon tänker jag däremot påriktigt försöka skriva. Manus. Och kanske vetenskapligt. Får se.
.. snoooor...
No comments:
Post a Comment